Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom det endast finnes en kyrklig kropp, så finnes
det äfven endast ett kyrkligt hufvud, nämligen Kristi
ställföreträdare, och att det är ”nödvändigt för hvarje
mänsklig varelses frälsning att vara romerske påfven
underdånig”.
”Syndens människa” tillvällade sig så väl hvarje
andligt som ock hvarje kyrkligt Kristi ämbete. Om
Kristus var den store själaherden, var då icke påfven
detsamma? Om Kristus är dörren till fåren, var då
icke äfven påfven samma dörr? Om Kristus är
sanningen, var då icke påfven sanningens förvaltare, källa och
orakelmässige tolkare, bemyndigad, ofelbar och
oberoende af Skriften, ja till och med emot den? Om Kristus
är den Ende Helige, var icke påfven detsamma och
tillhörde icke således titeln ”hans helighet” honom allena?
Om Kristus är kyrkans brudgum, var då icke påfven
detsamma? Detta betecknas äfven genom vigselringen,
som användes vid kröningsceremonien, och han förkunnar
detta för världen med hög röst i sina kanoniska lagar
och påfliga bullor. Denna makt, som i och med
nycklarna till Kristi kyrka och rike gifvits honom, sträckte
sig äfven öfver till den osynliga världen. Han öppnade
medels dessa nycklar, hvem skulle väl kunna stänga?
Han stängde till, hvem skulle väl då kunna öppna? —
Själarne i skärselden och änglarne i himmelen voro hans
undersåtar, och en af hans förrättigheter består just i
att öka den himmelska kören; medels sina
kanoniseringsedikt upphöjer han, hvilka han behagar af de aflidne att
blifva delaktiga i himlens församling och därigenom
föremål för människors tillbedjan”. (Elliott, ”Horæ” III.)
IV. Påfvedömets spetsfundigheter, falska läror
och lögnunderverk. De nu anförda kännetecknen äro
icke de enda, hvilka leda den grundlige skriftforskaren
och historieskrifvaren till att i påfvedömet igenkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
