Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Domen öfver det stora vilddjuret och skökan samt tiderna för dess fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru det i fråga om det senare ännu icke på långt när
tillintetgjorts.
Och vi bedja att särskildt få läsaren att noga lägga
märke till, att det medel, genom hvilket detta påtagliga
och obestridliga dräpande af påfliga makten åstadkommits,
just är samma medel, hvilket särskildt omtalas
af aposteln Paulus i brefvet till Tessalonikerna. Han
säger, att Herren skall dräpa denna onda makt genom
sin muns anda, det vill säga genom kraften af sitt Ord.
Den heliga Skrift är naturligtvis den form,
hvarigenom Herrens Ord, eller Ande från Hans mun, antagit
en för våra sinnen påtaglig tillvaro, hvarigenom det kan
inverka på de mänskliga samhällena. ”Orden, hvilka
jag talar till er, de äro anda och de äro lif”.
Utgör icke just den utomordentliga ängslan, med
hvilken påfvedömet alltjämt och i alla tider försökt
hålla Bibelordet gömdt under ett obekant språk eller att
åtminstone genom falska uttydningar göra dess lärdomar
om intet, ett fullkomligt bevis för dess inrotade motvilja
emot att låta den makt blifva allmänt känd, hvilken är
utsedd att dräpa? ”Det finnes en rädslans instinkt, ett
medvetande, hvilken på förhand omedvetet känner faran,
och en sådan kan tydligt urskiljas i den fasa, hvilken
kommer papisterne att undvika all beröring med den
heliga Skrift”, säger O’Sullivan i sin bok ”The
Apostasy”.
Pius IV:s trosbekännelse — denna bekännelse,
hvilken man enligt påfvens förklaring nödvändigt måste
hylla för att blifva frälst — förklarar uttryckligen, att
Bibeln icke är till för folket. ”Den, som vill blifva
frälst, måste afstå från den och dess läsande”. Den är
en förbjuden bok. Bibelsällskapen äro ”Satans påhitt”.
Att bränna upp Bibeln utgör de påfviskes mest
omtyckta förlustelse. All denna fruktan för den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
