Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strutsaffär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han fick genast fatt i en bössa och sköt den
ögonblickligen. Potter ställde till ett hiskeligt oväsen, emedan,
som han sade, detta skulle skadligt inverka på
försäljningen av de tre återstående, och Padishah uppförde sig
naturligtvis som en idiot, men vi voro allesamman mycket
uppjagade. Jag försäkrar er, att jag var riktigt glad, då
disektionen var slut utan att någon diamant påträffats,
överdådigt glad. Jag hade själv just på denna struts
gått med till etthundrafyrtio pund.
Den lilla juden liknade andra judar — han gjorde icke
mycket väsen över sin otur, men Potter nekade att
fortsätta auktionen, förrän det beslöts, att varorna icke skulle
utlämnas, förrän försäljningen var slut. Den lilla juden
sökte bevisa, att saken var ensam i sitt slag, och enär
diskussionen drog långt ut på tiden, blev försäljningen
uppskjuten till följande morgon. Vi hade ett livligt
middagsbord den dagen, det kan jag försäkra er, men
slutligen fick Potter sin vilja fram, emedan det var tydligt, att
det innebar större säkerhet, om han vidblev att sälja alla
fåglarna, och dessutom voro vi skyldiga någon hänsyn för
hans sportmässiga uppträdande. Och den gamla herrn,
vars son var lagkarl, sade, att han hade tänkt över saken,
och att det vore ganska ovisst, då en fågel blev uppskuren
och diamanten funnen, huruvida den icke borde lämnas
tillbaka till sin rätta ägare. Jag kommer ihåg, att jag
framkastade, att saken hörde under lagen om hittegods
vilket var det rätta förhållandet. Det blev en het
överläggning, men vi beslöto till sist, att det visserligen var
dåraktigt att döda fåglarna ombord. Den gamla herrn, som
gick allt vidare i sin lagtolkning, försökte fastslå, att
försäljningen var ett slags lotteri och olaglig, samt hänsköt
saken till kaptenen, men Potter förklarade, att han sålde
fåglarna som strutsar. Han tänkte icke försälja
diamanter, sade han, och framställde icke något dylikt till
lockelse. De tre fåglarna, som han bjöd ut, innehöllo enligt
vad han visste och trodde ingen diamant. Detta var fallet
med den han själv behöll — det hoppades han.
»Priset steg högt från början följande dag. Det
faktum, att tre numera erbjödo fyra chancer i stället för fem.
förorsakade en höjning. Dessa fåglar gingo i medeltal
upp till två hundratjugusju pund stycket, och underligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
