Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom ett fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bailey, som fortfarande med handen omslöt sin andra
flaska, men som nu förnam en beklämmande känsla av
vanmakt kring hjärtat, såg först ett ben, sedan ännu ett
andra sträckas över räcket.
Enligt Baileys intryck tog det malajen en timmes tid,
innan han fick sitt andra ben över järnstaketet. Den
tidrymd som förflöt, innan hans sittande ställning förbyttes
till stående föreföll oerhört lång — dagar, veckor, ja,
kanske ett år. Likväl hade Bailey ingen uppfattning av att
han tänkte på något, med undantag av en dunkel undran
över sin oförmåga att kasta den andra
medikamentsflaskan.
Plötsligt kastade malajen en blick bakom sig. Ett
bösskott hördes. Han svängde med armarna och föll ned
över bädden. Mrs Green upphävde et hemskt skrik, som
tycktes kunna räcka till domedagen.
Bailey stirrade på den bruna kroppen med
genomskjuten skuldra, som smärtsamt tyngde på hans ben, och som
hastigt blödde ned och smutsade de vita, fläckfria
förbanden. Sedan betraktade han den långa dolken med de röda
strimmorna på klingan, som låg på golvet, en tumsbredd
från malajens darrande, bruna fingrar. Därifrån såg han
på mrs Green, som stödde sig hårt mot dörren och
stirrade på kroppen och skrek med häftiga utbrott, som om
hon velat väcka upp de döda. Och slutligen skakades
kroppen av en sista krampaktig ansträngning. Malajen
grep sin dolk, försökte att resa sig med sin vänstra hand,
men föll tillsamman. Då lyfte han upp huvudet, stirrade
på mrs Green öch vände sedan ansiktet mot Bailey. Med
ett flämtande andetag lyckades den döende mannen
omfatta sängkläderna med sin skadade hand och genom en
våldsam ansträngning, som i hög grad skadade Baileys
ben, förmådde han vända sig mot den, som han utsett till
sitt sista offer. Men då tycktes Baileys tankar klarna,
och han kastade med hela sin styrka den andra flaskan
rätt i malajens ansikte. Dolken föll tungt ned på golvet.
»Var försiktig med mina ben», sade Bailey, då unga
Fitzgibbon och en av besättningskarlarna lyfte bort liket.
Unga Fitsgibbon var alldeles vit i ansiktet.
»Det var icke min mening att döda honom», sade han.
»Det var kanske bäst som skedde», sade Bailey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
