Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harringays frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harringay, »med en sinnrik antydan om en guldbägare i
ena hörnet. Men det skulle knappast passa till utseendet.»
Han förklarar sig ha pratat på detta sätt för att
undertrycka en ofattlig och obehaglig känsla av fruktan.
Tavlan hade verkligen fått ett allt annat än behagligt
uttryck. Men den hade lika säkert blivit vida mer lik en
levande varelse än den hade varit — om ock
olycksbådande — vida mera levande än något, som han förut målat.
»Om jag skulle kalla den ’porträtt av en gentleman’»,
sade Harringay, »porträtt av en viss gentleman.»
»Duger icke», sade Harringay, som ännu höll modet
uppe. »Det finns något, som benämnes ’dålig smak’. Detta
hånleende måste bort. Nu när det är borta, och han fått
litet mera eld i ögat — jag har icke märkt, hur varm
blick han hade förr — så kunde han gälla för —? Hur
vore ’hängiven pilgrim’? Men det djävulska uttrycket i
ansiktet kan icke passa — icke på denna sidan kanalen.
»Det beror på någon felaktighet», sade han.
»Ögonbrynen äro troligtvis för sneda» — med detta drog han
rullgardinen längre ned för att få mera ljus och återtog
palett och penslar.
Ansiktet på duken tycktes livat av dess egen ande. Var
det diaboliska uttrycket kom ifrån, fann han omöjligt att
upptäcka. Försök voro nödvändiga. Ögonbrynen — det
kunde knappast komma från ögonbrynen. Men han
ändrade dem. Nej, det blev icke bättre; om något, så blev
det faktiskt något mera sataniskt. Munvinkeln? Nej, mera
lömskt uttryck än någonsin — och nu, sedan den blivit
ändrad var den olycksbådande grym. Än ögat då? En
riktig olyckshändelse! han hade fyllt sin pensel med
skarlakansröd färg i stället för brun, och likväl hade han
känt sig säker på att det var brun färg! Ögat tycktes
nu rulla i sin håla och stirrade på honom med en
eldsblick. I ett utbrott av vrede, som kunde förliknas med
ett förskräckelsens mod, drog han borsten, fylld med klar
röd färg tvärs över porträttet, och då hände något
ganska underligt, en mycket besynnerlig händelse inträffade
— om den verkligen inträffade.
Den diaboliska italienaren framför honom tillslöt båda
ögonen, snörpte ihop munnen, och torkade färgen från
ansiktet med sin hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
