Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Æpiornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av den egendomliga ställning, vari jag befann mig för
att spela mig ett spratt. Men jag förmodar, att giftet
från tusenfotingen jämte de sparkar jag bestått honom,
hade bragt den ene ur humör — han hade alltid ett elakt
sätt — och han övertalade den andra.
»Jag kommer ihåg, att jag satt och rökte och kokade
upp vatten över spritlampan, saker som jag brukar utföra
på dessa vetenskapliga expeditioner. Tillfälligtvis kom
jag att beundra träsket vid solnedgången. Det var
betäckt av svarta och blodröda strimmor — en storartad
syn. Och där bakom höjde sig landet grått och dystert
mot bergen, och himlen däröver var röd som öppningen
på en glödande ugn. Och femtio alnar bakom mig voro
de där båda hedningarna — alldeles oberörda av det
storartade i naturen — sysselsatta att begiva sig i väg med
båten och lämna mig allena med proviant för tre dagar
och ett linnetält och utan någonting att dricka med
undantag av en liten kagge vatten. Jag hörde ett slags tjut
bakom mig, och då voro de i den där kanoten — det var
knappast en båt — och omkring tjugu alnar från land.
Jag fattade genast deras avsikt. Min bössa låg i tältet,
och jag hade dessutom inga kulor, endast fågelpatroner.
Detta visste de. Men jag hade en liten revolver i min
ficka, och jag tog fram den, under det jag sprang ned
till stranden.
»’Kom tillbaka!’ ropade jag med eftertryck.
»De gåvo mig något otydligt svar, och den, som slog
sönder ägget, grinade mot mig. Jag siktade på den andra
— emedan han icke var sårad samt hade åran; jag
träffade icke. De skrattade. Likväl var jag icke
övervunnen. Jag insåg, att jag måste bibehålla min kallblodighet,
och jag siktade åter på honom och kom honom att hoppa
upp, då skottet small. Denna gången skrattade han icke.
Tredje gången träffade jag hans huvud, och han föll över
bord och åran med honom. Det var verkligen ett lyckat
skott för att vara från en revolver. Jag antar, att det
var på femtio alnars avstånd. Jag vet icke, huruvida han
blev skjuten eller endast avsvimmad och drunknade.
Därefter började jag ropa till den andra lymmeln att vända
om, men han kröp ihop på botten av kanoten och vägrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
