Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Æpiornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med alla ljus och lyktor tända och portarna öppna, det
liknade en stor eldsfluga. Det var musik ombord. Jag
reste mig upp och skrek och ropade an det. Följande
dagen slog jag hål på ett av Æpyornisäggen, plockade bort
bit för bit av skalet från spetsen och smakade på det,
och var glad att finna, att det dugde att äta. Något stark
smak, jag vill dock icke säga, att det var ruttet, men
något liknande ankägg. Däri fanns ett slags rund klump på
ena sidan av äggulan omkring sex tum i genomskärning
med strimmor av blod och med något vitt, som liknade en
stege inuti den, vilket allt jag fann besynnerligt, men jag
förstod då icke ännu, vad det betydde och jag var icke
böjd för att vara alltför nogräknad. Ägget räckte för
mig i tre dagar, tillika med några skorpor och en klunk
vatten. Jag tuggade på några kaffebönor även, vilket var
ganska upplivande. Det andra ägget tog jag hål på den
åttonde dagen, och det skrämde mig.»
Mannen med ärret höll upp en stund.
»Ja», sade han, det höll på att utvecklas.
»Jag är viss om, att ni svårligen skall tro mig. Jag
hade svårt att tro det med saken för ögonen. Där hade
äggen legat nedsjunkna i den kalla, svarta gyttjan kanske
under trehundra år. Men man kunde icke misstaga sig.
Där fanns — ja, vad skall jag säga — embryot med sitt
stora huvud och krökta rygg och hjärtat klappade
nedanför halsen och gulan skvalpade och stora membraner
utbredda kring skalen och genom hela gulan. Och här höll
jag på att kläcka ut äggen efter de största av alla utdöda
fåglar i en liten kanot mitt i Indiska oceanen. Om gamla
Dawson hade vetat detta. Det var värt fyra års
avlöning. Eller vad tycker ni?
»Likväl måste jag äta upp det dyrbara föremålet bit
för bit, innan jag kom i sikte av korallrevet, och
somliga munsbitar voro verkligen högeligen obehagliga. Jag
lämnade det tredje orört. Jag höll upp det mot ljuset,
men skalet var alltför tjockt för att jag skulle kunna få
något begrepp om vad som försiggick invändigt, och ehuru
jag inbillade mig, att jag hörde blod pulsera, kunde det
hava varit sus i mitt eget öra, likt det man hör i en
snäcka.
»Då syntes korallstranden. Den framträdde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
