Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Æpiornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det högsta palmträdet och satt där och tänkte på det som
hänt. Jag tror knappast, att jag varken förr eller senare
någonsin känt mig så sårad. Vilken grov otacksamhet
hos denna varelse! Jag hade varit mer än en broder för
honom. Jag hade kläckt ut honom, jag hade uppfostrat
honom. En stor dum, uråldrig fågel! Och jag, en
mänsklig varelse, arvtagare till gångna tidsåldrars kultur och
mera i den vägen.
»Jag tänkte, att han själv kanske efter en stund börjat
se sakerna i samma ljus och kände sig något bedrövad
över sitt uppförande. Jag trodde, att om jag gick och
fångade några små goda fiskar och sedan likasom
händelsevis ginge och bjöde honom därpå, så skulle han åter
kunna bliva förståndig. Det tog tid för mig att lära mig
förstå, huru oförsonlig och elak en fågel av ett utdött
släkte kan vara. Jag kan icke säga er, huru många
försök jag gjorde för att ställa denna fågel till rätta igen.
Det är helt enkelt omöjligt. Det kommer mina kinder
att rodna av blygsel även nu, då jag tänker på alla stötar
och slag jag fick av denna stygga, sällsynta varelse. Jag
gjorde försök med våld. Jag kastade korallstycken på
honom från långt håll, men han endast slukade dem. Jag
måttade på honom med min öppna kniv, och var nära att
förlora den, ehuru den var för stor för honom att svälja.
Jag försökte att svälta ut honom och inställde fisket, men
han tog sig för att hacka upp mask längs stranden vid
lågt vatten och drog sig fram på det. Halva min tid
tillbragte jag ända upp till halsen i vattnet, och den övriga
uppe i palmträden. Ett av dem var knappast nog högt
och då han nådde upp till mig, fick han en riktig festdag
med mina ben. Det blev outhärdligt. Jag vet icke, om
ni någonsin har försökt att sova uppe i ett palmträd.
Det förskaffade mig de fasligaste nattmaror. Och en
sådan skam. Här gick denna fågel av utdöd ras och
spatserade omkring på min ö såsom en vredgad härskare, och
jag fick icke ens sätta min fot ned på marken. Jag
brukade gråta av trötthet och vrede. Jag sade honom rent
ut, att jag ämnade icke låta mig jagas runt en öde ö av
en sådan gengångare som han. Jag bad honom gå bort
och hacka på någon sjöman från hans egen tidsålder men
han bara högg mot mig med näbben. Stora, fula fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
