Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärrskådaren - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flottan och en angenäm och språksam person. Han stod
i vänskapsförhållande till min svåger och kom snart på
vänskaplig fot även med mig. Det förspordes, att han var
förlovad med en kusin till Davidson och tillfälligtvis tog
han fram ur fickan en ask med fotografier för att visa oss
ett nytt porträtt av sin fästmö.
»Och här», sade han, »kan jag i förbigående visa er
gamla Fulmar.»
Davidson såg händelsevis på det. Men plötsligt lyste
det upp i hans ansikte.
»Goda himlar!» sade han. »Jag skulle nästan kunna
svära —»
»Vad», frågade Atkins.
»Att jag sett detta skepp förut.»
»Jag kan ej se, hur det vore möjligt. Det har icke
varit borta från Södra Oceanen under sex år och
dessförinnan —»
»Men», började Davidson och därefter: »Ja — det är
det skepp, som jag drömde om, jag är säker, att det är
samma skepp. Det hölls i närheten av en ö, där det
myllrade av pingviner och en kanon avfyrades.»
Atkins hade nu fått höra beskrivningen på hans anfall.
»Hur i all världen har du kunnat drömma detta?»
frågade han.
Och sedan kom det bit för bit fram i dagen, att samma
dag, som Davidson sjuknade, hade hennes majestäts skepp
Fulmar verkligen legat för ankar vid en liten klippö bland
Södra Antipoderna. En båt hade varit i land över natten
för att insamla pingvinägg, hade blivit fördröjd, och då
ett häftigt åskväder uppstod, hade båtens besättning
inväntat morgonen, innan den återvände till skeppet. Atkins
hade varit en av dem, och han bekräftade ord för ord
de beskrivningar, som Davidson givit över ön och båten.
Där fanns icke det ringaste tvivel hos någon av oss, att
Davidson verkligen hade sett platsen. På något
oförklarligt sätt hade hans synkrets, medan han rörde sig fram och
tillbaka i London, förflyttats hit och dit på motsvarande
sätt borta på denna avlägsna ö. Huru är en fullständig
hemlighet.
Härmed avslutas den märkvärdiga berättelsen om
Davidsons ögon. Detta är måhända det mest trovärdiga fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
