Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanoten närmade sig till land. Viken vidgade sig och en
öppning mitt i den vita bränningen vid
undervattensskäret utmärkte stället, där den lilla floden rann ut i sjön,
den tätare och djupare grönskan i den ännu obeträdda
skogen utvisade dess lopp nedför den avlägsna sluttningen.
Skogen gick här ända ned till stranden. Långt där
bakom, dunkla och till sin form nästan liknande moln, reste
sig bergen likt vågor, som hastigt frusits till is.
Himlen var strålande klart.
Mannen med den snidade paddelåran stannade.
»Här någonstädes skulle det vara», sade han. Han lade
ned åran och höll sin arm utsträckt rakt framför sig.
Den andra mannen hade varit i främre delen av
kanoten, noga undersökande landet. Han hade ett ark gult
papper på sina knän.
»Kom och se på detta, Evans», sade han.
Båda männen talade med låg röst och hade torra, hårda
läppar.
Mannen, vid namn Evans, kom vaggande fram i
kanoten, tills han kunde se över sin följeslagares skuldror.
Papperet tycktes vara en illa gjord karta. Genom
mycken hopvikning var den trasig och sliten i vecken, och
den andra mannen höll de färglösa bitarna tillsamman,
där de hade skilts från varandra. På densamma kunde
man i nästan utplånade pennstreck igenkänna
gränslinierna till viken.
»Denna krökta och slingrande linje är floden — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
