Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Herrskapet Grönvalls symposier - Ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är inte tredjedelen så barnslig som jag — ah, man
har varit så där blaserad litet hvar en gång i
tiden, men det går öfver på samma gång som
den värsta ungdomen. Det är den andra
ungdomen, mellan trettiofem och femtio, som är
treflig.
— Men den har ju inte vi kvinnor, invände
fröken Löfmark.
— Vi får söka trösta oss med att vi
utvecklas, sade fru Grönvall och snörpte på munnen.
— Asch, inte utvecklas man, sade direktören
torrt.
Regnander satte sig upp.
— Nej, inte annat än i psykologiska romaner.
I lifvet gäller det snarare att afveckla. Numera
går man ju inte och grubblar på egen hand, man
tänker på sin höjd litet då man blir ledd af något
resonemang. Det är en af tankens finaste
instinkter, men den vaknar senast, att upphöra med
att ge sig på alltför oåtkomliga ting och bryta
sönder tänderna på nötter som inte gå att knäcka.
Vi lösa väl inga problem, men vi ta så småningom
gadden af dem.
Det blef en stunds andhämtning, hvarunder
man förfriskade sig. Så mumlade fröken Löfmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
