Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - »Den är antik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DEN AR ANTIK» 123
har en själ, där en den moderna är inte annat
än en stum, iskall fabriksprodukt. Men är det
så säkert, att hvarje sak, som är köpt för
stora pengar i en antikvitetshandel, har någonting
af värde att berätta? Fanns det inga klåpare
förr i tiden, regerade då aldrig några förskämda
och plebejiska smakriktningar, plagierade man
aldrig då likaväl som nu? Är ett skåp med
hjärtan och rosor värdt femhundra kronor, därför
att det målades på sextonhundratalet af en bond-
dräng i Härjedalen?
För mångas öron är visst sådant ett
hädiskt tal. Men märkligt nog går ofta en oför-
klarlig brist på pietet för det, som är förbundet
med närmare minnen, hand i hand med en viss
sorts antikdyrkan. Hur händer det ej ofta, att
de möbler, som i fyrtio eller femtio år prydt sin
plats i ett gammalt borgarhem, bli ställda på
vinden för att utbytas mot inköpta inventarier
med hundra års uppgifven ålder. Och likväl
tycker man, att farfars länstol eller mors sybord
kunde ha mer att berätta än samma saker in-
köpta på auktionen efter en okänd samlare.
Vare det fjärran från mig att bestrida, det
man gjorde vackrare saker förr i tiden. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
