Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Jörgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN 147
vare sin medfödda, aldrig dagtingande själfkänsla
och sin sällsynta tapperhet.
Om man med Nietzsche söker den förnäma
personlighetens signatur i Ehrfurcht für sich, var
Jörgen obestridligen en prehistorisk nietzschean.
Han hyste en orubblig respekt icke bara för sig
själf utan också för allt, som hörde till hans
sfär. Denne kosmopolit och bondeföraktare hade
sålunda satt »näringsskyddet» på sitt program af
det enkla skäl, att han själf varit tullman och
fått skjuta på smugglare. Hans antimilitarism
drabbade aldrig flottan — därför, att Jörgen själf
stått på kommandobryggan till sin pappas ägande
fartyg. Det var därför ett psykologiskt alldeles
riktigt grepp, när Stendahl för att förmå Jörgen
upphöra med gnatet mot »stinkestånkorna» eller
»nidingskärrorna» bjöd ut honom på en automobil-
tur. Det hjälpte också.
Jörgen var vidare en af de förnämsta stilister
vi ägt, om det än är en öfverdrift att kalla honom
för Sveriges förste kåsör. Det var Sturzenbecker.
Men ingen svensk skribent har satt en så person-
lig accent på sitt skriftspråk. Den, som kallar
Jörgens stil för skrufvad och affekterad, för-
råder bara sin grundliga okunnighet om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
