Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Awlgard (springer emellan), Knektar, gluten er
kring er höfdingt (Ull sin far) Jag skall nu
försvara ditt lif, liksom jag nyss sökte försvara dinära!
Dalkarlarne (i del de rusta sig till att anfalla
höfding en ock huns soldater). J lågorna med
mord-brannar’n! Död åt mordar’n!
Ingrid (träder emellan båda partierna). Ingen
strid i Engelbrekls boning — sänken edra vapen,
mina vänner! — Sen bur tyrannen bleknar; son hur
ångestsvetten droppar från hans panna! hans straff
har redan börjat och biter skarpare än edra yxor.
(närmar sig Jössc Eriksson.) Du hör brandklockans
ljud; — bör du äfven jämmerropen af de olycklige,
hvilkas julfred du förstört — deras enda glada hvila
efter årets långa mödosamma dagar 1 — Du ser
lågorna från de hyddor du antändt; men ser du äfven
qvinnor och barn, som förtviflade springa kring sina
brinnande boningar, utan att i den slränga
vinternatten hafva ett tak öfver sina bufvudenf — Gå till
din kung och till de mägtige horrar, som bygga
pa-iatscr af guld på undersåtares förbrända tomter —
gå! — säg honom, att ulfven, som med förstörelsen
inträngde bland Dalarnes råa och enfaldiga folk, likväl
stod oskadad och trygg, skyddad af gästfrihetens lag,
i Dalarnes torftiga hydda!
(Ridån faller.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
