Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock för Drottningar, som förgäta att spiran i deras
händer endast är en prydnad — icke en makt!
(höjer spiran) Annu jag Konung är i mina Kungadömen!
(går jemle de öfrigas utom hofdamerne som qvarslå »
bakgrunden.)
TRETTONDE SCENEN.
Bkottningen (sträcker bönfallande armarnc efter
Konungen). Erik! (sänker armarne) Ja det var för
mycket t — En qvinna kan lida oerhördt och ändå
fördraga allt, så länge endast väggarne i hennes
dystra boning bevittna hennes qva). Hon vill ej
verl-den skall veta, att den, hon skänkt sitt hela Jif,
förbittrar och mördar det. Ilon är glad, så länge hon
tror, alt endast hon känner hans fel, medan hela
verlden anser honom högsinnad och stor, Derför
värdar hon med samma ömtålighet sill olyckas långa
skiften, som sin lyckas korla dag. — Men att inför
andra skymläs, och detta ifrån tronens höjd, synlig
for hela verlden — Erik! det var för mycket! Det
var rysligt! — — — liortl — bort härifrån! (tager
af sig kronan och lägger bort dm) Man räknar
per-lorna i kronans guld, men icke tårarna, som gjutas
derinundert (töser af sig manteln) Bort gyllne bojor!
jag är ej fånge mer! (hofjungfruarne nalkas) Det
fins väl någon plats i Nordens riken, der Nordens
Drottning kan hvila sitt hnfvud, och der hon döende
får bedja lör de folk, hon inte kunnat lyckliggöra!
{sjunker i de omkringstående hofjungfruarnas armar.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
