Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abilgard. Om da ej hinner fulJända ditt stora
företag, hvar finner du inom detta rike den hand,
som slutar hvad du börjat?
Engelbrekt, Sverige erkänner tvenne
envåids-herrar: sin fattigdom och sin ära. Den. som vördar
dem båda, han är Svensk, om också hans vagga stått
i den aflägsnaste vrå af verlden.
(,Ljudet af Dal-lurar höres från bergen.)
Engelbrekt. Tiden skyndarI — vi måste skiJjas!
Abilgard. Ja, så är det. — Jag tackar dig för
det skydd, den förjagade, biltog dömde sonen funnit
nom dina gastfria fjellar. Hur gerna hade jag inte
velat kämpa för den sak, hvars riddare du är!
Engelbrekt. Yngling 1 Danmark är ditt
fädernesland, din far vår hätskaste fiende. En oöfverstiglig
mur reser sig emellan oss båda; men om den också
nådde skyarnes höjd, min vänskap, mitt deltagande
följa dig hvarhelst din bana leder. (fallar Abilgards
hand) Farväl!
Abilgard. Ja! — det måste ske! — Här
skapade jag i föreställningen mitt hem; i mina
drömmar såg jag Jjusa bilder och mellan dessa fjell de
sammanfiöto. Vid hvarje fjät, jag tager härifrån,
försvinna de. — Försvagadt är mitt mod — jag blyges
för mig sjelf, men saknar kraft till handling.
Engelbrekt. Abilgard! icke sväfvar den unga
örnen blott öfver do bergsspetsar, hvarunder han har
sitt bo. För honom ligger öppen hela rymden och
han pröfvar i den sina starka vingar.
Abilgard. Han återvänder dock! men jag — jag
får ej återvända!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
