Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Flickan i Stdsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf tog med händerna öfver sina ögon och fick tag
uti en våt bindel, som var lindad kring den öfra
delen af hans hufvud och tillknuten bak. Han slet af
sig bindeln. En stråle från ett i kammaren tändt ljus
trängde inom sparlakanen, och dervid upptäckte han en
qvinnas ansigte, som böjde sig öfver hans och såg på
honom med en viss hjertlighet i sin blick.
»Gud ske lof, det var då inte farligt!» sade
qvin-nan; »gör det mycket ondt i hufvudel?»
Axner tyckte sig hafva sett detta ansigte förut, och.,
funderande efter bveha det kunde tillhöra, förnam han
ej den milda frågan.
Qvinnan upprepade den.
»Om jag har ondt i hufvudet,» svarade ban and
Higen; »men hvar är jag då . . . hur, i Guds namn,
har jag kommit hitl . . . jag ligger ju i en säng . . .
men . . . men . . . hvar äro mina kamrater t . . . Pauli!
Hök! . . . jag måste till mina kamrater!» . . •
Derefter reste han sig upp i sängen och ville stiga
utur den.
»Ligg stilla, lilla herre!» bad qvinnan, hejdande
honom; »jag måste lägga på ett nytt omslag ... det är
mycket svullet än, ser jag.»
»Lalla vill se, Lalla vill se,» ljöd ett barns röst
nära invid sängen.
Denna röst och detta namn erinrade nu Axner om
samtalet i Sista Styfverns trappor med den beskedliga
madamen och den englasköna lilla flickan, åt hvilken
han gifvit äpplet.
»Bekymra sig inte om kamraterna, för de äro redan
borta,» sade qvinnan.
»Men Cathrinisterna! Gathrinisterna!» ropade Axner,
bjudande till att komma upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
