Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta sått lyckades det ulan svårighet vår hjelte
att öfvertala sin fosterfader. Om stora blå ögon
försvaga senan i armen och modet i barmen, så gifva de
deremot i ersättning åt hufvudet de diplomatiska strän*
garne.
»Jaså, det är då här han bor, den der farlige
muraren?» frågade kopparslagaren sin fosterson, i det han
plirade med ögonen och drog öfverläppen föraktligt
upp till näsan, för att på detta sätt visa, huru litet han
baxnades för ett möte med denne.
»Ja, pappa lilla, derinne på gården . . . bara man
går uppför en liten trätrappa.»
»Godt! . . . men det vore f-n om han skulle vara
borta!»
»Så mycket bättre,» tänkte Adolf, men aktade sig
visligen för att säga det.
De gingo in på gården och uppförden trånga,
bristfälliga trätrappan.
»Den der dörren är det,» hviskade Adolf,
utvisande en låg, lika bristfällig dörr.
»Vi ska väl knacka på för artighetens skull,» sade
kopparslagaren och dängde på dörren med knytnäfven
det värsta han förmådde. Derefter öppnade han, utan
vidare krus och ceremonier, dörren.
Midt på golfvet i kammaren stod en q vinna, som
betraktade de inträdande med förgråtna Ögon. Det var
den beskedliga madamen.
Adolf skådade ål höger och vensler, på sängen ocb
under bordet, men upptäckte hvarken den store
muraren eller den lilla flickan. Detta oroade honom
och han nedslog försagd sina ögon. Men man får icke
alltid vara i fred, fast man nedslår ögonen. Vår
bjel-tes ögon började vända ut och in på sig vid åsynen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
