Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deruti. Han hade hunnit ungefär till hälften af
tidningen, då hans uppmärksamhet uppfångades af ett
samtal i källarsalen.
»Nå ändtligen efter sju sorger och åtta bed röfvel ser!»
hordes kyparens röst.
»Hade inte tid att komma i går,» svarade en
basröst, som förorsakade en våldsam ryckning i Adolfs
axlar.
»Men vi skulle ha tid att vänta, vi,» yttrade
kyparen; »källarmästarn höll på att skicka efter en
annan.»
»Nå, hvad är det om?» frågade basrösten med
samma effekt på Axner som nyss.
»Några stenar ha fallit ur slekugnen i köket,»
svarade kyparen.
»Är väl snart lagadt,» yttrade den andre.
För att öfvertyga sig om han hört rätt, drog Adolf
ner tidningen mot sina knän; men den syn, hans ögon
mötte, betog honom förmågan att lyfta upp bladet igen.
Hans armar föllo åt sidorna och tidningsbladet ned
på golfvet.
Nära invid ingången till källarsalen stod en jettelik
gestalt, öfverhöljd af kalkdamm och med hvita fläckar
af torkadt murbruk på det vidriga ansigtet. Venstra
profilen deraf var vänd mot Adolf, hvars ögon icke
kunde slita sig från den smutsiga plåsterlapp, som
innehade venstra örats plats, men icke mycket
öfver-steg hälften af ett vanligt karlöra.
Intet tvifvel mer. Det var muraren.
»Gosse, gosse! akta dig för muraren!» genljöd i Adolfs
öron rösten af qvinnan i Stadsgården.
Gestalten vid dörren vred i detsamma sitt hufvud åt
▼enster och hans ögon mötte gossens. Adolf tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
