Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Under tjugufyra skilling per man kan man Täl inte
ge oss.»
»Tjugufyra skilling är det minsta och en riksdaler
det högsta.»
»I det der hnset år det.»
»Låt oss gå in.»
Granrismattan förlorade sig in i en portgång,
hvar-uti äfven gossarne försvunno. De bade således ingen
egen sorg att bära på; det rar föremålet för en
annans de skulle båra till grafven.
Tvenne af dessa gossar, som alla tillhörde Clara
trivialskola, voro Adolf Axner och Gustaf Hök.
Vintern hade således aflupit ganska lyckligt för vår
bjelte. Han hade tillfrisknat, ätit upji sig, som det
heter, under julen, blifvit större och starkare samt
börjat sin vanliga skolgång. För att betrygga hans
personliga säkerhet, hade alla möjliga försiktighetsmått
blifvit vidtagna; ty
l:o hade kopparslagaren anmält saken för gevaldigern
i trakten, och denne, den höga öfverhetens nitiske
representant, sprang dagligen upp till kopparslagaren»
tog hos honom sin morgon- eller aftonsup med tilltugg
och öl, allt efter omständigheterna, samt fick sina
kopparpannor förtenta för intet;
2:o beordrades, genom rektorns i Clara skola
försorg, kyrkcjrängarne, att hafva ett vaksamt öga på alla
groflemmade karlar, helst murare oeh allrahelst
såda-ne murare, som, vare sig genom naturen eller konsten»
endast blifvit beskärde med ett och ett halft öra, och
hvilket åliggande drängarne, som ofta fingo sin goda
förplägning hos mamma Brundström» med berömviifU
nit fullföljde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
