Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
est pro patria mori» (ljuft är att dö för
fäderneslandet); alla andra klassiska godbitar att förtiga.
Men det var icke nog, att den var författad; den
måste äfven ut, för att sprida ljus bland den läsande
menigheten. Vår hjelte hade hört talas om
förläggare, hvilka gifvit ända till femtio riksdaler banko för
den minsta och obetydligaste brochyr. Kunde han
då icke med största skäl i verlden begära hundra
riksdaler riksgäld för sin stora roman? Han behöfde
också verkligen denna summa; tyenpennknif med
per-lemoskaft och fyra blan uti, en större färglåda af
Hasselgrens fabrik, ett par stöflor med hela skaft, en
kapprock af det finaste blå kläde samt en guldklocka med
berlocker hade länge lekt i hans håg. Hela denna
herrlighet kunde han erhålla för ifrågavarande summa.
Kunde möjligtvis fås för femtio banko; men dum är
den, som icke tar hvad han får, tänkte Axner.
Adolf tog »den förskräcklige» under armen och
skyndade till en boktryckare, hvilken, efter hvad han
hört, brukade köpa lönande manuskripter.
Boktryckaren emottog »den förskräcklige» och
började läsa på titeln. Adolfs bjerta klappade våldsamt
och hans ögon vågade icke se upp på den läsande.
»Titeln är inte så oäfven,» yttrade boktryckaren.
Nu slog författaren upp sina ögon och hans hjerta
klappade mindre.
»Hvem har skrifvit det?» frågade derefter
boktryckaren.
»En ... en herre på landet,» svarade Axner, som
dels tyckte, att romanen var för utmärkt, för att vara
författad af en fjortonåring, dels ock trodde, att egiden
af en äldre person skulle vara mera kufvande i
förläggarens ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
