Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi köpa inte öfversättningar,» sade han tröstande;
»om det vore original, sS kunde det hända; men,»
tillade han, utbristande i nytt skratt, »nog är väl det
här ett original, om något är det . . . tjenare,
Italienare! ... ha, ha, ha!»
»Ha, ha, ha!» skränade bodbetjenterna, hållande sig
för magarne.
Adolf ryckte till sig »den förskräcklige» och rusade
pi dörren.
»Så skratta ej, menniskor!» ropade han ursinnig;
»men jag träffar er väl, era bodknoddar! . . . jag ska
ge er för grina, jag ... den der rödhårige gapade
värst. . . . Hade jag Pauli och Hök med mig bara, så
skolie jag in i boklådan igen . . . det ska snart bli
anoat ljud i skällan ... era solvargar! Nog såg jag,
att ni hade stora och breda munnar alltid; men ni ska
också få tjocka och blodiga näsor , det lofvar jag.» -
Ingen må förtänka Adolf hans billiga harm. I den
mon författaren krympte ihop, tillvexte hjelten åter.
Samma dag uppläste Axner »den förskräcklige» för
Pauli och Hök. Förut bade han hållit arbetet hemligt
fördem, för att sedan kunna bereda dem en desto
gladare öfverraskning. De voro förtjuste, jublade och
klappade händerna.
»Du menar mig med den ena artilleriofficeraren,»
ropade Pauli.
»Ja, jag visste ju, att du skulle gå in på artilleriet,»
svarade Axner.
»Och mig med den andra?» frågade Hök ifrigt.
»Ja visst, kära Hök!»
»Förtjust ... du är ett snille, Adolf!»
»Ett geni, Adolf!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
