Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vore jag intc i uniform,» sade Pauli, »så skulle
jag ge den lymmeln för hans brynta potatis . . . men
jag hade ändå god lust att» . . .
»Nej, låt honom vara,» bad Axner; »det har
alltid gjort mig ondt om bonom och han thar
dessutom lidit nog . . . jag undrar, hur det är med hans
hustru nu för tiden, om hon lefver eller är död . . .
var hon ute någon gång på fästningen?»
»Jag tror Väl, att jag såg henne några gånger.»
»Du talte inte med henne?»
»Nej, jag har inte den äran att känna henne.»
»Den arma qvinnan! ... om jag vetat hvar hon
hållit till, så skulle jag hafva besökt henne . . . jag
har heller inte sett henne, sedan uppträdet på
Drottninggatan ... det var en god varelse, som hade
för-tjent ett bättre öde.»
De tre vännerna voro nu vid artillerigården, der
de togo afsked af hvarandra, med löfte att åter träffas
klockan tu, på källaren Äpplet.
»Glöm det bara inte, herr erkebiskop!» ropade Hök
skrattande.
»Nej, herr fältmarskalk!» svarade Axner; »glöm det
bara inte sjelf.»
»Var du lugn,» yttrade fältmarskalken Hök; »jag
kommer, om det också regnade småsten eller gamla
kärngar.»
Hök gick in på artillerigården; men Pauli och
Axner fortsatte vägen, för att göra en förmiddagsrund
kring Djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
