- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
255

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det gjorde du mycket dumt uli, för jag tänker just
nu gå.»

»Nej, det får du inte ... du måste göra mig den
tjensten.»

»Hvårföre är du så angelägen om att jag skall dansa
med henne?»

»Jag ser så gerna, att du dansar med henne ... de
öfrige kavaljererna äro så oförsigtiga ... du är läkare,
du, och du kunde äfven säga henne, att hon inte bör
valsa så häftigt . . . och du kunde tala med henne om
mig • . • jag ville så gerna veta, hvad hon tänker om ’

mig ... du är min vän, du, och du skulle inte prata
med henne sådana dumheter, som alla de andra bruka
göra ... du vet inte hvad det roar henne att deltaga
i en bildad konversation . . . hon har ett förstånd lika
godt och ljust, som hennes hjerla.»

Axner, mild och eftergifvande som vanligt, lät sig
presenteras för den svartögda skönheten och förde henne
derefter in i den yrande valsen. Grefvar och baroner
sågo med afundsjuka blickar på den nye, välbildade
valsörens rörelser, hvilka väckte alla damernas
uppmärksamhet, till och med den femtonåriga frökens,
Axner var blind för det bifall, som från alla sidor
egnades honom; men han valsade förlvifladt. Han var
äfven känslolös; ty han kände icke de handtryckningar,
som hans tacksamma dam tidt och ofta gaf honom, i
belöning för hans färdighet i benen och styrka i
ar-marne. För sådana meriter äro fruntimmerna aldrig
otacksamma. Så ofta han hvilade sig och sin dam, talade
han med henne om Hök, som aldrig var långt borta
ifrån dem.

»Jag hör, att min ungdomsvän Hök ger mamsell
undervisning i sång.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free