Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jäg vili bli en annan menniska . . , jag vill tjena
er som en bund . • . dö som en hund vid edra
föt-terl»
Axner vånde med vämjelse sina ögon bort från detta
af fasa ocb feghet förvridna anlete, som grinade
under bonom ocb hvilket, öfverhöljdt af månens förvilr
lande glans, mera liknade ett sjövidunders, än en
men-niskas. Det hade aldrig varit hans afsigt att låta den
olycklige omkomma. Han ville endast väcka hans
yttersta förtviflan, för att med detta tveeggade verktyg
kunna öppna det kopparbeklådda bröstet för ädlare
känslor, än hatets och hämndens,
»Ditt lif är i detta ögonblick i min band,» vände
ban sig ånyo till sin fiende, som under dödsångest
kaf-vade vid bålens sida.
»Ja, ja!»
»Den minsta rörelse af mig, och du ligger på botten
... i afgrunden.»
»Ja, ja! . . . oh!»
Axner lutade sig ner på sidan öfver honom.
»För din odödliga själs frälsning,» sade han, »och
på det du må få tid till ånger och bättring, skänker
jag dig lifvet.»
Muraren skrek till och hans skrik liknade en
vansinnigs glädjerop. En yrsel af samma slag måste
äf-ven hafva fattat honom, ty ban släppte sitt tag och
försvann,
Gripen af en smärtsam oro, böjde sig Axner
ännu djupare ner mot vattnet, farande deröfver med
högra handen ocb hållande sig fast vid kölen med den
venstra,
Murarens hufvud skjöt nu lyckligtvis upp på samma
ställe, der del nyss försvunnit. Med starka fingrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
