- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
321

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tala derom, utan att mitt blod rusar uppit
hufvu-det, såsom det förr gjorde . . . utan att djefvulen
hviskar till mig om blod och mord . . . Sof i ro, adle
herre, och måtte den natt en gång komma, då jag
kan sofva så lugnt som ni!»

Muraren vände derefter sitt ansigte mot väggen och
tycktes vilja öfverlåta sig åt sömnens milda vård.

Axner ställde ljuset på bordet framför sängen och
kastade sig sjelf på bädden, utan att aftaga
kläderna. Ljuset lät ban brinna, för att ej störas af
blix-tarne, som fortfarande öfverkorsade himmelen i alla
riktningar.

Säkerligen skulle mången, i olikhet med vår doktor,
hafva tvekat för att lägga sig till hvila i ett rum, hvilket
hyste en sådan figur som muraren Stork. Men dennes
ånger hade så mäktigt intagit Axner, att han nästan
glömde sitt fordna förhållande till honom. Han visste,
att stora olyckor i ett enda ögonblick kunna omskapa
åfven det vildaste lynne och att sjelfva tigern blifver
spak som ett lam, när ban fått bojan på sig; och
hvilken boja förmår väl uppväga tyngden af en
ohjelp-lig olycka, som man sjelf beredt sig och hvaröfver man
följaktligen måste känna den djupaste ånger och
förtvif-lan? Det fröjdade bans goda hjerta, som för öfrigt
var otillgängligt för all fruktan, att den vilde mannen,
hvars lif han dessutom tvenne gånger räddat, enkom
begifvit sig till honom, för att söka förlåtelse och
försoning. Kunde han väl neka honom dem? Nej, och
för att öfvertyga den ångerfulle om sitt försonliga
hjertelag, kunde han väl gifva honom ett större bevis
derpå, än när han lät honom sofva i samma rum som han
sjelf? Med det lugn, som medvetandet af en god
Flickan i Stadsg. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free