Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Surøtinnan.
Midsommarssolen kastar sina brännande strålar öfver
de kärr och moraser, som utbreda sig mellan
Ladoga-sjöns och Finska vikens stränder; men ännu mäktar
han icke genombryta och förskingra de dimmor och
töcken, som vältra sig öfver Newas vatten och Peter
den Stores stad.
För denna nejd, det Ryska kejsardömets hjerta, äro
solskensdagarne sällsyntheter. Regnbyarne och de kalla,
genomträngande vindarne ifrån Finska viken eller Asiens
stepper jaga nästan oupphörligen öfver de kolossala
pa-latserna, de förgyllda kupolerna och de hvimlande
folkmassorna, liksom unnade de dem ej det himmelska ljus,
solen öfver andra nejder sprider. Men hvem vet, om ej
dessa evinnerliga töcken och dimmor bildats af de
tårar och suckar, som utpressades ur de
fyrahundratusen slafvars ögon och hjertan, hvilka utandades sitt
eländiga lif, vid den stolta kejsarstadens grundläggning!
Icke mycket långt ifrån det ofantliga Isakstorget,
der Peter den Store på klippan tumlar sin väldiga
bronshäst, vid Woznecenskaja eller Christihimmels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
