Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad säger man ute?» frågade Axner.
»Jo, man säger, att det blir uppror i Petersburg,»
svarade Stork.
»Du är en narr,» sade professorn; »två silfverrubler,
om du kan bryta ner min arm.»
»Lätt förtjenta pengar, herre.»
»Jag har gifvit dig på pelsen en gång förut; minns
du inte det, fast det var längese’n?»
»Ni bade sabel då, herre, och jag hade ingen,»
svarade muraren lugnt; »ett litet barn kan med en
knappnål rista märke i den tjockaste ek.»
»Om du inte kommer fram med godo, så släpar jag
dig med mig,» sade Pauli, utan att likväl blifva ond
öfver murarens infall.
Derefter tog han Stork i axlarne, för att draga
honom fram i rummet. Den sköna furstinnans blick hade
återgifvit bonom hans gamla glada lynne och med
detta äfven hans öfvervägande håg för gymnastiska
öf-ningnr. Kanske roade det honom äfven, att få visa sin
vän ett prof på den Öfverlägsna kroppsstyrka, som
för-värfvat honom Ryssarnes beundran, på samma gång
hans prydliga gestalt intagit alla Petersburgs damer.
Pauli var nu utomordentligt glad, och när man är
mycket glad, så är man vanligtvis också mycket barnslig.
Men huru bastant atleten och öfverläraren vid
Rysslands alla fägt- och gymnastikskolor än fattade
om den oöfvade jettens skuldror och hals, så stod icke
desto mindre denne qvar på sin plats vid dörren,
orubbelig, som bronsslatyn på granitpiedestalen.
»Jag måste medgifva,» sade Pauli något förbluffad,
»att du är den gröfsta björn, jag någonsin haft att göra
med . . . Bror doktor, du har ett helt lifgarde till din
uppassning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
