- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
433

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver bans hufvud, hade stigit ned och tagit plats vid
marmorbordet,* ty när han ånyo såg upp mot taket,
var det, som hade alla dess bilder förbleknat och
försvunnit. Men småningom upplöstes denna förtrollning,
dock endast i en ny; ty detta på en gång barnsligt
sköna och majestätiskt höga väsende, som visade sig
framför honom, draperadt med en mångveckad
kläd-ning af skärt silkesflor, till hälften betäckt af en hvit,
från balsen fallande, blonderslöja, innebar i sig något
så hänförande, att Axner numera icke kunde förklara,
buru eu bild, så skön och bög som hennes, kunnat
rymmas inom en fattig läkares bröst, och ban
förvånades öfver sin djerfhet, att bafva vågat älska denna
qvinna, hvilken endast tycktes kunna väcka den känsla,
hvarmed man i barndomen omfattar Gud, känslan af på
en gång kärlek och fruktan. Och likväl var hon
densamma, han tolf år förut en gång burit på sina
armar och för ett år sedan för ett ögonblick tryckt till
sitt öfversälla bröst. Nu stod bon der i glansen af sin
fullt utvecklade skönhet, en gyllne frukt af aderton
vårars förenade blommor och solar, en yppig,
glänsande bild af jordens vällust, vid himlarnes salighet
vigd. De rika lockarne voro i en behaglig vårdslöshet
fästade tillsammans i nacken med en diamantnål,
hvilken med matt sken tindrade i guldsvallct, som stjernan
i dagens gryning.

Dock tycktes ett tungt moln darra öfver de gudasköna
anletsdragen, likt skuggan af en korps vinge öfver
blommans tårfyllda kalk. Läkaren kände dervid sitt
bjerta sammandragas och ömklig var den bugning,
bvarmed han besvarade furstinnans uppmaning att taga
plats i den stora sammetsfåtöljen, hvilken stod på andra
Flickan i Stadsg. 28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free