Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En af södra Carolinas senatorer höll tal. Talet var skrifvet.
Han måste inte ha skrifvit det själf, ty han läste dåligt och syntes
inte bry sig om, hvad det innehöll. Ingen af de närvarande hörde
på. Ordföranden satt i stolen sömnig och ointresserad. Det var
inte vice presidenten, utan en af Arkansas senatorer. Ingen
syntes fråga efter någonting utom då och då när en af pagerna kom
med ett kort och den sömnige patern conscripti värdigades se på
papperet.
Därnäst tittade vi in i den högsta domstolens ämbetsrum. Det
var tomt. De visa fäderna dömde ej vid tillfället. Man känner
det dock som om ett underligt allvar hvilade öfver och uti det
rummet, ty där håller tvifvelsutan världens mest betydande domstol
sina sessioner. Så skulle vi ju hälsa på vår egen kongressman i
representanthuset. På vägen dit gingo vi genom aulan i det
ståtliga kapitolium och betraktade de sköna målningarna och de mer
eller mindre tilltalande bildstoderna, där i landets Pantheon.
Frances Willard stod där riktigt ensam och försagd bland de
många männen, men vår egen godmodige skåning, John Hanson,
detta lands förste president, har verkligen en ståtlig hållning
äfven i marmorn och man kan med Tegnér säga med liten
ändring af hans ord:
"På gången och på pannan
känns Sveas son igen.
Så blickar ingen annan
i Pantheon som den."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
