Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land utan stannar ute på sjön och folket tages af och föres i
småbåtar som ro dem till stranden, där de föras upp och ned i
hissar, ty staden ligger ganska högt öfver hafvet. Småbåtarna
representera olika hotell och hvar roddare söker att skrika värst
om sitt. Det är ett förfärligt oväsen. Vi stanna ombord.
Därpå fortsättes färden västerut och vi föreställa oss att nu
fara vi fram på samma stråt där Paulus för två tusen år sedan
for fram. Vi tackade Gud både för Paulus och det
missionsarbete som han började i Europa och af hvilkets välsignelser vi så
rikligt fått njuta. Gud gifve oss nåd att medan vi hafva ljuset
vandra däri!
Snart äro vi vid Capri och ankra utanför den blåa grottan.
En svärm af småbåtar omgifver vårt skepp och bjuder oss skjuts
in i denna underbara bergurhålkning. Vi få inte vara mer än två
i hvarje båt och då vi fara in i berget få vi lof att nästan lägga
oss flata i båten, så att det går att komma in. Inkomna i
grottan så finna vi oss i en förtrollad värld. Allt är så förunderligt
ljusblått. Vattnet är silfverblått och hvar droppe glänser med
ett mystiskt sken. För 25 cents hoppar en gosse i vattnet om
man vill och hela hans kropp synes liksom lysande i vattnet. Om
han inte får 25 cents hoppar han inte i. Man får lof att betala
för allt här. En amerikansk dam som var i samma båt som en
Kansas ungkarl blef förskräckt för allt det underbara. Hon gaf
sig till att ropa och skrika: "För Guds skull hjälp mig ut ur
detta eländiga hål och jag skall gifva dig hvad som helst. För all
del hjälp mig?" Ynglingen hade aldrig förr blifvit så innerligen
bönfallen af någon fröken och kände sig riktigt förlägen,
synnerligen som han icke kunde hjälpa. Flickan hojtade och skrek en
lång stund sedan hon kommit ombord och vänner gjort sitt bästa
för att lugna hennes upprörda sinne. Efter intagen middag på
Capri vände vi åter mot Napoli och dess damm och stank.
Vi lade återigen till vid Sorrento. Då vi ankrat i den
Neapolitanska viken och fördes i land på småbåtarna, omgåfvos vi af en
mängd badande män och kvinnor, hvilka simmade så nära
båtarna att årorna rörde vid dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
