Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här utan tvifvel den bästa regeringsform, som något land på
jorden har, och säkert är att om I haden republik det inte vore
en smul bättre utan hellre något sämre. Det gör mig ondt i
hjärtats djup, då jag hör att folk här hemma i mitt eget
älskade fädernesland talar klandrande om sin regering och sin kung.
Jag har aldrig sett eder kung förr än i dag och kanske får
aldrig se honom mera, men jag tror ändå, att I hafven en alldeles
ypperlig regent i Sverige och väl vore att folket förstode, att
stå troget vid hans sida. Sveriges räddning ligger uti att lyda
Gud och kungen, och om så sker, skall hvarken ryssen eller
någon annan göra eder något för när. Ack att I vissten att
värdera edert sköna land och att I älskaden hvarandra som ett
svenskt, lutherskt och kristligt folk." Längre hann jag inte
förrän den gamle mannen med tårar i ögonen tog mig i famn
och så när kysste mig. Klappade mig gjorde han om och om
igen och uttalade öfver mig sin och Guds välsignelse.
Medan jag och den gamle norrlandsprästen hade detta
samtal, lyssnade min hustru på ett par sämre klädda personer, som
stodo och försmädade kungen och regeringen. Men så snart
polisen kom i närheten slinkade de af sin väg, synbarligen
skamsna för hvad de hade sagt.
Hurraropen dogo så småningom bort allteftersom
kungafärden drog längre bort från stationen och den plats där vi stodo.
Folket spriddes, men inte hörde jag ett enda opassande ord om
kung Gustaf, utan alla voro glada öfver att han såg så bra ut
och att han kom hem frisk. Man hade allmänt befarat att få
honom hem som lik.
Som liten gosse hade jag äran att få titta på Oscar II, då
han en gång besökte Ribbingsberg. Gustaf tyckte jag såg mera
allvarlig ut än sin fader och något mera vek, men samma
majestätiska värdighet och förtroendeingifvande drag. Lycka ske
kung Gösta!
En eftermiddag fingo vi nöjet att höra ett missionsföredrag
utaf prins Bernadotte i Blasieholmskyrkan. Hans uppträdande
var okonstladt, ledigt och folkligt. Talet var mycket
subjektivt och rörde sig om hvad han själf gjort och erfarit.
Montelius lät sig äfven höra både i Blasieholms- och
Betlehemskyrkan. I Betlehemskyrkan fingo vi vara med vid ett kvinnornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
