Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX kapitlet - I Göteborgs skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reda på släktregistret ett stycke bortåt i tiden. Dock, det lät
sig ej göra. Jag var likafullt glad åt och tacksom för att
hvarenda en i släkten, som jag hörde om eller träffade, gaf mig det
allra bästa intryck. Ärlighet, ödmjukhet, begåfning och
kristligt allvar voro utmärkande drag hos dem. Storväxta och
starka syntes äfven alla vara. Gudsfruktan och fosterlandskärlek
märktes bland de karakteriserande släktdragen och på ett af de
mest kända bondetågsporträtten står kusin, inspektor Johan
Hedberg från Löfsta, Upsala, i främsta ledet med fanan i hand.
Med underbara känslor var det som jag sade farväl till min
hemtrakt i det gamla hederliga Västergötland. Visserligen
sökte jag att drifva bort sorgen med tanken på ett besök i
framtiden, men europaresor äro inga leksaker, då det blir fråga om
pengar eller möda. Med det ena får man lof att räkna såväl
som det andra. Hemsvenskarna kunna inte förstå, huru det är
möjligt för så många utvandrare att hälsa på sitt gamla
hemland och säkert är det, att äfven om en del af dem som ha det
bra här kunna taga sig en resa öfver Atlanten nu och då, så
är det ganska få som kunna göra det utan att känna att det
kostar. Min hembygd, mitt fosterland, farväl!
Än hafvet det blånar och böljorna slå
mot klippiga stränder som förr,
då viking i drakskepp drog hän på det blå
från Götars väl vaktade dörr
för holmgång och härfärd å aflägsen jord
och byte för hemmet i nord.
Väl stenarna nötts under seklernas lopp
af fötter som upphört att gå
och vikingafästen ej mer byggas opp
på klipporna mossiga, grå,
men svensken än älskar det vågslitna skär,
som vittne om fäderna bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
