- Project Runeberg -  Grannarne. Scenisk dialog i en akt /
3

(1908) Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Teatern är afdelad i tvenne rum, förenade
medelst en tillstängd dörr. Det ena, till höger om
åskådaren, fru Stufs, är snyggt möbleradt, med
ingångsdörr från fonden, glasdörr vid första kulissen, soffa
på samma sida, en skänk samt ett strykbord vid
skiljeväggen, på hvars dörr diverse fruntimmersklänningar
hänga. I denna kammare finnes kakelugn,
försedd med kaffepanna och kaffebrännare. Det
andra rummet, Packalins, är fattigt mobleradt, med
ingångsdörr från sidan. En bäddad säng utan
sparlakan, stolar, ett bord med en liten spegel på, en
stor koffert, en vattenkaraffin, en stöfvelknekt, en
tallrik och en butelj med ljus uti finnas därinne.

Första scenen.



AURORA

(ensam i sin kammare, klädd som turkinna, sofvande på
soffan. Hatten och masken ligga på golfvet bredvid
hvarandra. Ett påtändt ljus står på bordet. Hon
gnolar i drömmen på en polkamelodi
).

Om jag kan dansa polkettan ... jag kan den,
min herre, men jag dansar den inte ... Om jag vill
dricka porter — nej, jag tackar ... inte glace heller
— allra minst i sällskap med en obekant! — Släpp
mig, släpp mig, eller ... (Vaknar, gnuggande sig i ögonen,
och stiger upp
.) Så tokigt, jag är ju hemma hos mig
— jag tyckte jag ännu var kvar på maskeraden och
dansade polka med den där trefliga herrn i
husarkostymen. — Det var inte mycket folk på maskeraden
i natt, men grufligt roligt i alla fall; jag undrar
just hvad min fästman ska säga, när han får veta,
att jag gått på maskeraden utan honom — han blir
ond och träter säkert på mig som vanligt, ty på det
sättet uttrycka karlarna vanligtvis sin kärlek, de
förtjusande varelserna. (Gäspar.) Det börjar dagas och
ändå är jag så sömnig än (sätter sig på soffan); jag
tror jag tar mig en liten blund till på några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:20:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bagrannar/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free