- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
5

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet: På Ohio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

Efter de underrättelser de erhållit voro de för kloka
att tända upp eld; de sutto i mörkret på stranden och
samtalade med låg röst, medan de hade hela sin
uppmärksamhet spänd. Natten var liksom dagen kvaf och tryckande
het, luften var mättad med elektricitet, och ehuru några
stjärnor blänkte öfver deras hufvud, höjde sig en becksvart
molnbank vid horisonten. I söder, där mörkret var
ogenomträngligt, korsade blixtar hvarandra i alla riktningar, men
ännu hördes intet åskdunder.

»Jag vill säga dig, Blomman», sade Ned med en suck,
som förorsakades af den beklämning han erfor både till
kropp och själ, »att det ser ganska hotande ut för flodbåten.»

»Mig inte hafva bekymmer för de’; den andra hafva
kommit igenom, hvarför inte också denna kunna göra de"?»

»Den första hade. starkare besättning.»

»Men den andra hafva Jo Stinger å Jim Turner.»

Denna påminnelse ingaf verkligen den unge kentuckiern
någon förhoppning. Stinger och Turner voro erfarna
gränsjägare, hvilka pröfvat på faror af allehanda slag i Kentucky
och Ohio. De hade farit österut för att anskaffa några
förråd åt Wild Oaks och hade fått underrättelse om
flodbåten, som var färdig att afresa Det var de, som sändt
bud till herr Preston och underrättat om tiden, då de skulle
bryta upp från Wheeling.

»Jag känner, att jag icke kan sitta här längre», sade
Ned efter några minuters tryckande tystnad.

»Då ligga ned», föreslog Blomman.

»Jag är orolig; jag kan icke hålla mig stilla», tillade
ynglingen, i det han reste sig upp, sträckte ut armarna,
sparkade med benen och stampade i marken.

»Mig veta, hvad som hjälpa för de’», sade Blomman
som också reste sig upp och talade i en lugnande ton.

»Hvad är det?»

»En ordentlig måltid.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free