- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
20

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet: Gränsjägaren från Kentucky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

»Jag trodde, att det var ni», sade ynglingen med ett
leende och skakade på nytt den erbjudna handen.

»Och hvem är jag?» frågade jägaren småleende och
blickade ned på gossen.

»Ni är Daniel Boone, gränsjägaren från Kentucky; jag
kommer i håg, huru ni och Simon Kenton en gång stannade
öfver natten i vårt hus.»

»Ni var en mindre herre då, än ni är nu.»

»Ja, naturligtvis, ty det var för sju eller åtta år sedan;
ni klappade mig på hufvudet och sade, att Kentucky säkert
skulle bli en af de största staterna i Unionen.»

»Det har jag sagt hundra gånger, och jag kommer
förmodligen att säga det, tills jag dör. Jag har ströfvat
igenom bela Kentucky, och jag känner det på mina fem
fingrar. — Men nu, min unge herre, skulle jag gärna vilja
veta, hvad ni gör så långt från hemmet?»

»Vi vänta på en flodbåt med några vänner och
släktingar. Den lämnade "Wheeling för flere dagar sedan och
borde hafva varit i Wild Oaks vid det här laget.»

»De röda kanaljerna tyckas förorsaka ganska mycket
bekymmer», sade Boone. »De hafva skjutit på flere båtar,
som kommit utför floden, och det kan hända, att edra vänner
råkat ut för några svårigheter af det slaget. Men vi kunna
ju sätta oss ned och samtala om saken »

»Yi mötte en flodbåt längre ned, och folket på denna
berättade oss detsamma», anmärkte Ned, i det han satte sig
på marken bredvid den store spejaren. Platsen var öppen
på en omkrets af flere meter, så att de med största tydlighet
kunde se hvarandras ansikten. Natten var så varm och
behaglig, att det var alldeles onödigt att göra upp eld, utom
att en sådan säkert skulle hafva väckt fiendernas
uppmärksamhet. Sålunda sutto de tätt intill hvarandra och
samtalade med låg röst och utan tanke på att någon fara
hotade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free