Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet: En ugglas skri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
på Eådjursfot, med hvilken han var gammal bekant. De
hade varit tillsammans på åtskilliga spej are färder förut och
kände hvarandra så väl, att ett starkt band af aktning och
vänskap förenade dem. Kenton bad den nnge shavanen att
följa honom till floden, och Eådjursfot gjorde det utan att
ana, att Ned Preston var i Boones sällskap.
Man kunde icke misstaga sig på den glädje, som
upplyste den unge indianens vackra drag, då han fattade den
unge kentuckierns hand.
»Många solar hafva gått fram öfver det blå hvalfvet,
sedan Eådjursfots hjärta gladdes vid åsynen af hans broders
ansikte.»
»Och om detta förorsakat Eådjursfot någon sorg», sade
Ned leende, »så är det Eådjursfots eget fel, ty han vet,
hvar han kan träffa sin broder. Då och då gör jag ett
ströftåg genom skogarna, men det händer vanligtvis, att du
träffar på mig och Blomman, hvilket är tur för oss, och»,
tillade han med sänkt röst, »vi behöfva dig just nu.»
Därefter förklarade Ned, hvarför han var så långt
hemifrån, och Eådjursfot gick beredvilligt in på att göra dem
sällskap. Yid detta tillfälle ansåg Boone det lämpligt att
uträtta sitt ärende. Han gjorde det på sitt sällsamma sätt.
Alla stodo och hade ögonen fästade på Eådjursfot, hvilken
riktade blicken mot jorden såsom en rodnande skolgosse. Han
kunde icke få fram ett enda ord till svar, och alla tre
skrattade hjärtligt åt hans förvirring.
Då Boone slutat sitt lilla tal, hängde han remmen till
kruthornet och kulpungen öfver shavanens hals. Därpå
räckte han honom bössan, som var så vacker, att den kunde
komma en gammal jägares ögon att gnistra af förtjusning.
Eådjursfot gick några steg tillbaka och stödde sin båge
mot ett träd; därpå framträdde han och mottog vapnet med
en försiktighet, som åter framkallade de andras munterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
