Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet: I skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
strimman dök indianen in i sknggan och kom nästan rakt
emot den orörliga kanoten. Yid detta tillfälle skulle en
blindlykta hafva varit ovärderlig för indianerna.
Krigaren, som simmade mot stranden, måtte hafva
förstått, att han löpte stor fara, ty han kunde icke vänta, att
tre personer skulle sitta overksamma i en kanot och låta
honom tillknyta maskorna i det nät, hvarmed de skulle
fångas. Han måste äfven hafva insett, att han var i ett
ofördelaktigt läge, så länge han befann sig emellan de unga
gränsjägarne och den månbelysta floden. Om de ville, kunde
de skjuta honom utan att utsätta sig för någon fara. Hans
säkerhet berodde på den själfklara omständigheten, att ett
sådant skott skulle medföra deras egen säkra undergång.
Den röde mannens skicklighet i simkonsten var så
underbar, att de två gossarna i båten icke kunde uppfatta
det minsta ljud, fastän de visste, att han endast var ett par
famnar ifrån dem.
Under några minuter, hvilka tycktes dem tio gånger
längre, än de i verkligheten voro, hörde de icke ett ljud af
den shavan, som satt uppkrupen i trädet midt öfver kanoten.
Indianens förvånande skarpsinnighet visade sig här i den
lätthet, hvarmed de båda männen förstodo att göra sig
förstådda af hvarandra, fastän de icke kunde se hvarandra och
utförde sina stämplingar i fiendens omedelbara närhet.
Det svaga »s-s-s-s», som besvarades nästan i samma
sekund, som det uttalades, var det enda tankeutbyte, som
försiggick emellan dem, och dock var det tillräckligt.
Därefter rättade de sina åtgärder, och den, som satt i trädet,
förhöll sig stilla, nredan hans kamrat fortsatte sökandet.
Hvarför kanoten icke blef upptäckt, var mera än Ned
Preston kunde förklara. Medan han lyssnade med alla sina
nerver spända till det yttersta, märkte han, att indianens
hufvud åter rörde sig i kanten af ljusstrimman. Ned blef
så öfverraskad, att han först misstänkte, att det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
