Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet: »Släkten är värst»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
»Släkten är värst.»
mellertid uppbjöd shavanen Bådjursfot hela sin förmåga
för att utforska, huruvida flodbåten befann sig i
fiendernas eller i sina rätta ägares händer. Om de senare ännu
funnos ombord, skulle de genast erhålla de förstärkningar,
som stodo till buds; i motsatt fall måste de tre ynglingarna
utan en minuts uppskof draga sig bort från det farliga
grannskapet.
Då Eådjursfot kom i land, öfverraskade det honom icke
att finna sig kringsvärmad af sina bittraste fiender. Han
hörde, hur de rörde sig hit och dit i skogen, och kunde
äfven då och då uppfånga ljudet af deras röster. I det
djupa mörker, som rådde, behöfde han icke frukta för
upptäckt, ty han kunde ju för tillfället gälla för en af dem.
Men han visste väl, att hvarken huronerna eller miamerna
hatade honom med en bråkdel af den bitterhet som
shava-nerna själfva. Eådjursfots fader Allomaug hade varit en af
deras djärfvaste krigare och hållits i den högsta vördnad.
Att hans ende son blifvit en förrädare mot sin egen ras
och använde sin underbara skicklighet och skarpsinnighet
till att rädda de afskydda blekansiktena undan bössa och
tomahawk, var ett brott, som ingen medlem af den vilda
stammen någonsin kunde förlåta honom. Allomaug själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
