Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet: »Släkten är värst»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Detta var ett tydligt svar, men det lämnade icke den
nödiga upplysningen. Det öfverensstämde både med hvad
han fruktade och hvad han hoppades.
»Hvar äro alla våra bröder?» fortsatte Eådjursfot, som
talade med låg röst.
»Hvem är min broder, hvars själ är omtöcknad?»
frågade den andre, ty frågan var oväntad, ehuru Eådjursfot
icke förstod det, förrän orden gått öfver hans läppar. Han
ämnade därför smyga sig bort från den andre, som visade
ett så retligt lynne, då ban bad om en simpel upplysning; men
innan den unge shavanen tagit ett par steg, begick han ett fel,
som han icke kunde förlåta sig själf. Oaktadt sin makalösa
skarpsinnighet kunde han göra sig skyldig till ett misstag
liksom andra af hans folk.
Eådjursfots fråga tillfredsställde icke den andre, som
tycktes gärna vilja veta, hvem han var, ehuru ban
förmodligen icke anade verkliga förhållandet. Han gick ynglingen
närmare inpå lifvet, och denne tog några steg tillbaka.
Därvid kom han att gå öfver en fläck, som var upplyst af
månskenet. Den andre betraktade honom närmare, då
ljuset långsamt gled öfver det vackra ansiktet, och gjorde då
den förvånande upptäckten, att han befann sig ansikte mot
ansikte med Eådjursfot, den hvite mannens vän.
Krigaren yttrade icke ett ord. Han kunde hafva kallat
en hel skara shavaner till platsen, men det behöfdes icke.
Han var säker på att han själf skulle kunna besegra
förrädaren. Utan ett ljud med undantag af en hastig
andhämtning ryckte ban upp sin jaktknif och störtade sig som en
panter på Eådjursfot. Denne fick icke lång besinningstid,
men den var tillräcklig. Med otrolig snabbhet sprang han
tillbaka och kastade sin tomahawk med jättestyrka i sin
fiendes bronsfärgade skalle.
Eådjursfot förfelade aldrig målet, och hans fiende
affärdades så hastigt, att han icke ens fick tid till det tjut, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
