Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet: Blomman gör en bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
»Mig förmoda mig hafva lurat dem», sade han för sig
själf; »detta åter bevisa, hvad hjärnan kunna uträtta. Massa
Ned borde hafva följt efter mig, å mig hafva tagit hand om
honom.»
Medan ynglingen sålunda prisade sin egen slughet,
märkte han, att det började ljusna omkring honom, och
grannskapet var ännu farligt. Han skyndade framåt, ehuru
han var så trött och sömnig, att ban hade all möjlig möda
att motstå frestelsen att lägga sig ned och hvila. I själfva
verket hade ban endast gått några steg, då han fick se ett
kullfallet träd; han sträckte ut sig på marken bredvid detta,
samlade litet löf omkring sin kropp för att skyla sig och
föll genast därpå i en ljuf slummer.
Sannolikt skulle ingen annan än Blomman hafva
företagit något sådant, och om någon försökt det, skulle hans
tur säkert hafva öfvergifvit honom. Hans spår var mera
tydligt än Neds och skulle nödvändigt ådraga sig
uppmärksamhet.
Men gossen fick, hvad han så mycket önskade och
behöfde — en god lur, som räckte öfver en timme. Icke heller
då skulle han hafva vaknat, om han icke blifvit störd af en
kraftig spark. Han vände sig om med en förskrämd blick
och såg då en hvit man, som stod bredvid honom och
tydligen betraktade honom med stor nyfikenhet.
Blomman hade aldrig förr sett mannen. Han var klädd
som en jägare, hvilken tillbringar all sin tid i skogarna.
Hans jaktrock, damasker och mockasiner voro af samma
slag som indianernas, och lammskinnsmössan måtte hafva
varit allt annat än behaglig i den starka värmen. I bältet
hade han ett par knifvar; kruthornet och kulpungen voro
fulla af ammunition. Han bar en lång, fruktansvärd bössa
i sin högra hand, och på hans min och sätt kunde man
se, att han var förtrogen med farorna. Hans hår var
rödgult, stripigt och långt. De grå ögonen voro klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
