Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet: Uppe i trädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
hvilket hade ingifvit honom en sådan förskräckelse, då det
först nådde hans öron.
Den darrande flyktingen undrade, hvarför hans fiende
lät höra det egendomliga skriket, hvilket ju måste varna
gossen för faran; men shavanen ansåg sig måhända redan
säker om sitt rof — och önskade endast kalla på en kamrat,
för att denne skulle få bevittna villebrådets nedläggande.
Att detta var förhållandet, syntes Ned mycket sannolikt, då
shavanen efter ett par minuters väntan på stranden
upphanns af en annan krigare. Ned var så ifrig att få veta,
hvad som försiggick, att han helt försiktigt åtskilde löfverket
på sin högra sida och på detta sätt skaffade sig en
öfverblick af skådeplatsen.
Men det var så många andra träd och grenar, som
skymde hans blick, att han icke kunde se så bra, som han
önskade. Han kunde dock urskilja de båda indianerna, som
buro hvar sin bössa och för öfrigt voro beväpnade på det
vanliga sättet. Båda slogo med händerna på ett sätt, som
visade, att de voro inbegripna i ett lifligt samtal, för hvilket
det är högst antagligt att herr Ned Preston var föremålet.
På grund af den tystnad, som rådde, kunde han uppfånga
ett och annat strupljud, men för hans öron liknade deras
tal grodors kraxande, och dess mening var ungefär lika
begriplig.
De, som äro vana vid jägarlifvet i skogarna, kunna
äfven i obetydliga saker se tecken, som undgå ovana ögon.
Då de två shavanerna stodo på stranden, sågo de vid första
ögonkastet, att flyktingen icke hade gått öfver bäcken i en
rak linje. Om han gått upp på den motsatta sidan, skulle
hans spår icke hafva undgått dem. Han måste således hafva
gått ett stycke upp eller utför strömmen, innan han åter
sökte torra landet. Detta visade, att han icke var alldeles
obekant med skogslifvets konstgrepp, och det var icke
omöjligt, att han dubblerat sina egna spår — det vill säga, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
