Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet: Uppe i trädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
som var på samma sida som han själf, men han visste, att
han nalkades och snart skulle komma fram till foten af det
träd, i hvilket Ned befann sig.
»Himlen hjälpe mig!» bad ynglingen, där han låg
utsträckt på trädstammen. Han låg icke horisontalt utan med
en lutning såsom taket på ett hus. »De måste förstå, att
detta är det gömställe, som frestat mig.»
Den krigare, som befann sig på samma sida som Ned,
hade ännu icke hunnit fram till dennes träd, då han fick
ögonen på en plats, som han måtte hafva ansett för en
synnerligen inbjudande tillflyktsort. Det var ett ungefär likadant
träd, ehuru det icke sträckte sig så långt ut öfver strömmen.
Med knifven i hand kröp han smygande uppför stammen,
tills han fick se, att villebrådet icke var där.
Ned höll utkik genom sitt titthål, tills de båda
shavanerna voro alldeles nära honom. Ehuru han var ifrigare än
någonsin att bevaka deras rörelser, ryste han för faran.
Äfven om han endast begagnade ett öga, skulle rödskinnens
spejande blickar sannolikt märka det. Han fick därför nöja
sig med att lyssna, vänta och bedja. Då han icke kunde
göra bruk af sina ögon, blef hans hörsel dubbelt skarpare.
Shavanerna meddelade sig icke med hvarandra; de
förstodo hvarandra så väl, att detta blef öfverflödigt. Hvar
och en handlade på egen hand, och den, som först
upptäckte något, skulle säkert icke vara sen att gifva signal
till den andre.
Tiden går långsamt, då man befinner sig i en sådan
belägenhet som Ned Preston. Då tio minuter hade förflutit,
var han öfvertygad, att det var minst en half timme. Under
denna tid hörde han intet, som kunde öka hans oro. Han
började hysa en svag förhoppning, att de gått sin väg.
Hans ängslan blef så svår, att han helt sakta med högra
handen makade lofven undan och tittade öfver sidan af
stammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
