- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
104

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet: Fredsflaggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

krera de hvita fångarna, och det var shavanen, som
störtade sig liksom en panter in bland sina egna vilda krigare
och hejdade deras grymma framfart.

Efter dessa underrättelser om höfdingens karakter torde
det mindre öfverraska läsarne än emigranterna, att han
begagnade en symbol, som tillhör civiliserad krigföring, då
han rodde ut i kanoten för att preja flodbåten.

»Ni får taga hand om affären», sade herr Bates och
vände sig till Jo Stinger, hvilken nickade till tecken af
samtycke.

Då de hvita antogo, att meningen med den hvita
flaggan var uppriktig, togo de plats på däck utan att tänka på
de röda männen, som ströfvade omkring på stranden. Stanford
och Bates sutto på kanten af kajuttaket med_ benen
dinglande i luften.

Lilla Dot satt på sin faders knä och fäste sina stora
blå ögon med förundran på de annalkande indianerna. På
sitt jollrande sätt framställde hon en mängd frågor, hvilka
fadern besvarade efter bästa förmåga.

Jim Turner satt bredvid honom. Hans bössa låg inne
i kajutan, och han satt på taket med händerna under benen,
medan han svängde fötterna fram och tillbaka och stundom
slog hälarna tillsammans, spottade tobakssaft öfver kajutan
ned i floden, blinkade, gjorde grimaser och framställde alla
slags anmärkningar om de annalkande gästerna.

Jo Stinger lutade sig med ryggen mot kajutan och höll
armarna korslagda öfver bröstet. Med vänstra tummen och
pekfingret tummade han då och då skägg och mustascher och
höll ögonen stadigt på den annalkande båten; men han
bekymrade sig föga om de andras anmärkningar, han endast
iakttog och studerade situationen.

Eådjursfot stod likaledes med korslagda armar. Han
höll sig blygsamt i bakgrunden närmare den sida, som
befann sig längst från kanoten. Liksom de andra hade äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free