Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde Kapitlet: Tecumseh och Rådjursfot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
ynglingen, som ännu stod med korsade armar och den ena
foten något framför den andra. Han höll blicken stadigt
fäst på den andres ansikte och talade utan att röja ett spår
af den vrede, som rasade i höfdingens bröst. »Tecumseh för
sina krigare till strid; han och Tlamath äro dårar, som tro,
att de kunna hejda blekansiktena, hvilka äro så talrika som
sanden på hafvets strand och stjärnorna på himmelen.
Sha-vanerna äro tappra liksom mingoerna, men de kunna icke
hejda Ohio i dess lopp. Eådjursfot söker att rädda lif;
Tecumseh vill taga dem.»
»Tecumseh är en indian, och hans hjärta är icke hvitt»,
utropade höfdingen, i det han rätade upp sig till sin fulla
längd. »Jaktmarkerna tillhöra de röda männen, och de skola
behålla dem! Blekansiktena skola drifvas tillbaka i det
stora vattnet! Deras hyddor skola brännas, och deras
kvinnor skola dö för tomahawken, emedan de tillhöra en
förbannad ras!»
»Dårars dåre!» sade Eådjursfot. »En barnunge kan
lära Tecumseh vishet; hans ögon kunna icke läsa det, som
den Store Anden skrifvit på himmelen öfver hans hufvud.
Den kloke shavanen gör fred med sin broder och lefver i
sämja bredvid honom. Den hvite mannen skall lämna
tillräckliga jaktmarker åt honom och hans barn, men om han
strider, skall den hvite mannen beröfva honom allt hans
land, och om han fortfar att strida, skall han döda honom.»
Detta var endast ett kraftigt uttalande af en tanke,
som för längesedan uppstigit i den skarpsinnige shavanens
hjärna. Eådjursfot skulle hafva vädjat till Tecumsehs
samvete, om han icke vetat, att detta var alldeles fruktlöst.
Den unge höfdingens hat var alltför tigerlikt i sin vildhet,
för att han skulle tänka på att begagna så milda medel.
»Yalpen, som är rädd för knallen af bössan och
knifvens blixtrande, tager sin tillflykt till sådana lögner», sade
höfdingen, hvilken på indianers vanliga sätt fortfor att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
