Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde Kapitlet: En vän i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
»Jag skall inte be dig därom; jag kan taga vård om
mig själf.»
»Du kan göra det bättre än någon, men jag väntar
några af dem bit hvilket ögonblick som belst.»
»De komma icke.»
»Huru kan du veta det?»
»De hafva dragit sig nedåt floden, och Tecumseh har
begifvit sig ut till flodbåten med en fredsflagga.»
»Det tror jag icke — men det vore just likt den
galningen.»
»Det är precis hvad han gjort.»
»Hvad menar han med det?»
»Det är mera, än jag kan säga», svarade Kenton, som
icke kände den unge höfdingens skäl.
»Han apar alltid efter det hvita folkets sätt; förmodligen
tänker han härnäst föra krig på samma sätt som
blekansiktena,»
Till svar på Girtys frågor sade Kenton, att han sett,
huru kanoten farit ut och återvändt med Tecumseh, som
viftat med en hvit näsduk öfver sitt hufvud. Han hade
äfven märkt, att flodbåten var förankrad i floden, hvilket
visade, att några underhandlingar pågingo. Den store
gränsjägaren anade icke, att Rådjursfot var anledningen till
denna högst ovanliga tilldragelse.
»Det är inte i vår stil», tillade Girty med ett skratt;
»men det är möjligt, att han lofvat, att om de vilja utlämna
flodbåten, de icke skola lida någon skada; och han är nog
dåraktig att tro, att ban kan hålla sitt löfte.»
»Möjligen kan han det.»
»Nej, det kan han inte», utropade Girty vildt; »men
om det inte är hans mening att föra dem i vårt våld,
hvarför vill han då, att de skola gifva sig? Det är ju ingen
mening i det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
