- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
132

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde Kapitlet: Väntan och hopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

förtjust, då han såg den unge jägaren leende stå framför
sig. »Hvar komma ni ifrån? Mig vara glad att träffa er!»

Ned skakade hand med Blomman och Kenton, satte
sig bredvid dem på trädstammen och berättade i korthet,
hvad han genomgått, sedan han skildes från afrikanen. Han
förebrådde den senare endast helt mildt hans sätt att berätta
deras äfventyr, ty ban var alltför glad att träffa honom igen
för att fästa sig mycket vid hans öfverdrifter, hvilka Kenton
fullkomligt förstod.

Den senares nyheter väckte bestörtning hos Ned
Preston, hvilken till sin förvåning fick veta, att flodbåten icke
var i shavanernas våld utan ännu försvarades af emigranterna.

Blommans redogörelse hade varit så virrig, att Kenton
nu först fick veta hela sammanhanget. Då berättelsen var
afslutad, skakade Kenton på hufvudet med ett leende.

»Jag börjar förstå. Eådjursfot begaf sig i väg för att
öppna förbindelse med flodbåten, eller hur?»

»Så var det.»

»Nu är alltsammans klart; han kom fram till båten,
och på något sätt fick Tecumseh veta, att ban var där.
Denne unge höfding skulle gifva tio år af sitt lif, om han
hade Eådjursfot i sitt våld. Han har låtit ro sig ut till
flodbåten med fredsflaggan öfver sitt hufvud, och han har
erbjudit alla passagerarne fri färd till Wild Oaks med håret
på hufvudet, om de ville öfverlämna den unge shavanen
åt dem.»

Ned Preston sprang upp, och hans kinder voro hvita
som lärft.

»O, Kenton, skola de göra det?»

Gränsjägaren log och frågade lugnt:

»Äro icke Jo Stinger och Jim Turner ombord?»

»Jo.»

»Behöfver ni då framställa en sådan fråga?»

Ned drog en djup suck af lättnad och återtog sin plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free