- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
134

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde Kapitlet: Väntan och hopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

»Så säker, som jag kan vara på grund af min
erfarenhet om kanaljerna. Shavanerna äro tappra, men liksom alla
rödskinn skaffa de sig i en strid alla de fördelar de kunna.»

»Det förefaller mig orätt, att vi sitta här sysslolösa; men
ni förstår det bättre än jag.»

»Det inser ni naturligtvis, min unge herre, att vi måste
så fort som möjligt gå ombord på flodbåten, det vill säga,
om det finns någon möjlighet för oss att göra det. De
behöfva i natt alla vänner de kunna få.»

De reste sig upp för att gå, då de upptäckte, att
Blomman sof. Han hade glidit ned från stocken och låg med
hufvudet under sig, alldeles som om han ämnat göra en
kullerbytta men somnat, då han var på halfva vägen. Han
väcktes hastigt och fick veta sina vänners planer.

»Tycka ni inte, vi behöfva något att äta först?»
frågade han, i det han gned sig i ögonen och gäspade.

»Jag skulle önska, att vi kunde få något, ty jag tycker,
att jag aldrig i mitt lif varit så hungrig.»

»Det duger inte att skjuta ett skott, äfven om vi såge
något villebråd, och vi få därför anlita min frukost.»

Till de andras öfverraskning och förtjusning framdrog
Kenton under sin jakttröja ett paket, omlindadt med groft,
brunt papper, och då detta öppnades, blottades några skifvor
kokt skinka och rågbröd.

»Boone och jag taga vanligen en bit med oss, då vi
begifva oss ut på spejarestråt», förklarade jägaren; »ni
märker nu, att det stundom är lika farligt för den, som
skjuter, som för villebrådet; i det afseendet har Bådjursfots
båge företräde framför bössan.»

Frukosten fördelades lika mellan alla tre och försvann
hastigt för deras glupska aptit. Det var dock icke
tillräckligt för att utgöra en verklig måltid men gjorde stor
nytta och var synnerligen välkommet för tillfället.

Det var icke nödvändigt för Kenton att hos sina unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free