- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
136

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde Kapitlet: Väntan och hopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Kenton tillstod, att lian icke såg den ringaste utsikt att
komma i förbindelse med emigranterna före aftonen. Hvarje
försök att signalera till dem skulle säkert ådraga dem de
vaksamma indianernas uppmärksamhet, ocb dessa skulle
hastigare förstå meningen med en sådan signal än de,
för hvilka den vore ämnad.

Ett förslag, som låg nära till hands — om de kunde
finna en kanot — var att belt plötsligt ro ut på floden i
förhoppning att hinna fram till den större farkosten; men i
samma ögonblick de sköte fram från stranden, skulle de
komma inom skotthåll för shavanernas och wyandoternas
bössor och sannolikt alla tre blifva nedskjutna.

Ett försök att simma dit skulle vara lika hopplöst, och
äfven om Jo Stinger och Jim Turner på något sätt kunde
erhålla underrättelse om sina bundsförvanter, skulle de vara
ur stånd att lämna dem någon hjälp.

»Det är endast en person, som kan hjälpa oss»,
sade Kenton och vände sig till Ned Preston, »och det är
Eådjursfot.»

»Ni har rätt; ban är en shavan och har samma dräkt
som sina stambröder.»

»Och är listigare än något rödskinn, som jag träffat
på. Men hvartill tjänar det att tala därom? Han är på
flodbåten och har icke större utsikter att komma i land
vid dagsljus, än vi hafva att komma ut till honom. Nej»,
tillade gränsjägaren med en suck, »vi måste följa båten
och rödskinnen, tills mörkret inbryter, och då —»

»Hvad?» frågade Ned, som märkte hans tvekan.

»Ja, det är svårt att säga.»

Kenton hade ett förslag i tankarna, såsom personer
alltid hafva, då de äro i stor fara, men han hade det icke
ännu riktigt tydligt för sig, och han ansåg det vara bäst
att icke gifva någon förklaring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free