Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Kapitlet: Huru det gick till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
karet, samt clrog hårdt i detta, dock utan att lyfta upp det.
Följden blef, att flodbåten rörde sig långsamt bakåt, hvarefter
jägaren förde repet några fot utefter styrbordssidan, det vill
säga åt Ohiostranden till. Därigenom kom flodbåten att
ligga emellan den annalkande kanoten och den väldiga
kitteln, hvilken nu hastigt halades upp från bottnen.
Jo Stinger, Tomas Bates och Artur Stanford stodo i en
rad utefter relingen och betraktade uppmärksamt kanoten.
De försökte så mycket som möjligt att se ut som
obesvärade åskådare men ordnade sig afsiktligt så, att det, som
pågick bakom dem, icke kunde ses från kanoten.
Jim Turner hade den viktigaste uppgiften, men han
skötte sig bra. Den stora kitteln lyftes upp vid sidan af
flodbåten, vändes därpå upp och ned som en stor skopa, så
att vatten och gyttja tömdes ut. Den fick därefter ligga
ett ögonblick i aktern, och just som farkosten åter började
drifva med strömmen, sänktes den i vattnet och gick till
bottnen som en sten.
Då kitteln sänktes ned i vattnet, följde Eådjursfot med.
Under de få sekunder den låg uppe på flodbåten, kröp
shavanen in och vek sig dubbel i den. Det var trångt om
utrymmet, men han var smärt och smidig som en vidja.
Bössan förorsakade någon svårighet, och det kunde icke
undvikas, att den sköt fram något öfver den ena sidan, men
Turner dolde denna så skickligt, att det var osannolikt, att
de indianer, som från stranden iakttogo tilldragelsen, kunde
märka det. Säkert är, att hela saken var obekant för
Tecumseh, ty denne befann sig just ute på floden, och som han
hade fått i uppdrag att underhandla, gjorde de andra
indianerna ingenting för att underrätta honom om hvad som
försiggick, såsom de möjligen skulle hafva gjort under
vanliga förhållanden.
Eådjursfot var lika hemmastadd i vattnet som på land;
han frigjorde sig belt lugnt ur sitt besvärliga läge och kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
